Trots att jag i dag fått se och delat den glädje som studenterna på flaken upplevde så har jag en känsla av att en envis skugga förföljer mig..

Jag kan inte sluta tänka på den flicka som bragts om livet i helgen. "Det dör människor varje dag runt om i världen". Men när det kommer så nära inpå en själv, det är ju då det påverkar en som mest. Hur ska man kunna förstå något som hemskt?

Det här får mig att fundera allt mer på hur viktig min framtida roll som lärare verkligen är. Inga barn föds onda men hur kommer det sig då att två ungdomar tar livet av en jämnårig? Miljön och dess människor är ack så viktigt och jag anser att alla vuxna kring ett barn eller ungdom har ett visst ansvar att föregå med gott exempel och finnas till hands som en bra förebild. Jag undrar verkligen vad som gått fel i detta fall, ett bråk som gått överstyr och inte ett välplanerat mord? Hur ska jag som kvinna i framtiden våga sätt barn till denna värld som ter sig så mörk? Men jag vägrar vara rädd, jag måste våga ha hopp om att det finns en godhet som övervinner!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har varit mycket på jobbet, säkert den mest arbetsamma månaden ever, helt galet! Sen åkte jag på en förkylning och tappade rösten, så det ska bli skönt med helg. ...

Slagna hjältar här hemma igår, trötta efter en lång vecka.

Pizzamys med älskling

On my way out..

Igår var vi på middag hos fina kusin och sambo, mycket trevligt! ...