Det har snurrat på så snabbt den senaste tiden och speciellt de senaste veckorna. Så snabbt så mitt känsloliv har varit upp och ner, haft ont i magen när jag valt bort nära och kära till förmån för saker man måste göra. Det har varit en stress när känner man att man inte kan vara den vän, flickvän som man vill vara..

I går fick jag äntligen återse min käraste. Att bara få vara i hans och våra vänners sällskap gör så mycket skillnad, hur matchen var gjorde mig inget för i går var jag äntligen lugn. Trots att det inte var så länge sen vi sågs så känns det som det var år och dagar sen vi varit tillsammans och jag var fri från stress och ångest över att jag borde plugga.

Nu har jag äntligen sommarlov på riktigt och ingen är lyckligare än jag! Jag har äntligen bara kunnat vara, njutningsläst böcker som jag inte gjort sen jag började plugga, har inte haft varken intresset eller orken. Det känns nästan som man är pånyttfödd och ser allt i ett nytt ljus.. Nu börjar livet!