Direktlänk till inlägg 1 februari 2007
Det låter illa men egentligen en ganska skön tanke som triggar en att leva fullt ut. Våga göra saker som man inte skulle våga annars, istället för att våndas. Eller bry sig alltför mycket vad folk tycker. Vilken skön känsla att bara släppa allt sånt o bara leva fullt ut! Prova, det är det definitivt värt!
Visst känns det helt overkligt att man ska gå från att existera som man gör. Kunna höra underbara ting så som fågelkvitter, komponerade stycken, barnskratt eller känna beröring, känna sig älskad o älska o allt annat som gör livet värt att leva till att sluta existera. För mig känns det ihåligt o väldigt svårt att förstå? Hur kan det bli så? Känner mig som ett barn i tanken ibland men det står jag för.. Den dagen man har alla svar så kan man sluta leva. Utmanar man inte sig själv i sina tankar så slutar man utvecklas. Dagens visdomsord..
Det har varit mycket på jobbet, säkert den mest arbetsamma månaden ever, helt galet! Sen åkte jag på en förkylning och tappade rösten, så det ska bli skönt med helg. ...
Slagna hjältar här hemma igår, trötta efter en lång vecka.
Igår var vi på middag hos fina kusin och sambo, mycket trevligt! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | |||||||
|