Direktlänk till inlägg 30 april 2008
Källa: wahlinarkitekter.se
Av olika skäl så begav jag mig idag ut till orten där jag är uppvuxen, där jag spenderat mina mest bedyelsefulla år skulle jag nog vilja säga..
Känns alltid lite märkligt när man kommer ut dit, jag vet att jag är vuxen nu men känner mig ändå som ett barn när jag kommer ut dit.
Som om tiden stått stilla och man förväntar sig att allt är precis som man lämnade det. Som om att ingen växt upp bara jag och alla ens vänner och alla man kände finns kvar i samma skepnad som då.. Lite lustigt ändå when your brain play tricks on you, skulle man väl kunna kalla det.
Det är skräckblandad förtjusning jag känner när jag är där, kanske var det ändå bästa tidpunkten att flytta då vi ändå gjorde samtidigt som man lämnade kvar så mycket minnen, ens halva liv. Om husen ändå kunde tala..
Det har varit mycket på jobbet, säkert den mest arbetsamma månaden ever, helt galet! Sen åkte jag på en förkylning och tappade rösten, så det ska bli skönt med helg. ...
Slagna hjältar här hemma igår, trötta efter en lång vecka.
Igår var vi på middag hos fina kusin och sambo, mycket trevligt! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|