Det blir inte mer festligheter än så här för mig idag

Nu ska jag plugga medan alla andra är ute på firande!

Källa: wahlinarkitekter.se

Av olika skäl så begav jag mig idag ut till orten där jag är uppvuxen, där jag spenderat mina mest bedyelsefulla år skulle jag nog vilja säga..

Känns alltid lite märkligt när man kommer ut dit, jag vet att jag är vuxen nu men känner mig ändå som ett barn när jag kommer ut dit.

Som om tiden stått stilla och man förväntar sig att allt är precis som man lämnade det. Som om att ingen växt upp bara jag och alla ens vänner och alla man kände finns kvar i samma skepnad som då.. Lite lustigt ändå when your brain play tricks on you, skulle man väl kunna kalla det.

Det är skräckblandad förtjusning jag känner när jag är där, kanske var det ändå bästa tidpunkten att flytta då vi ändå gjorde samtidigt som man lämnade kvar så mycket minnen, ens halva liv. Om husen ändå kunde tala..